Ligger nerbäddad i min säng och Matheo i sin säng. Gustav sitter uppe fortfarande och tittar på Roma. Inatt kunde vi äntligen natta lilleman i sin egen säng igen. Han har varit lite gnällig och klängig dom senaste dagarna så vi har nattat honom i vår säng och så har han sovit hos oss hela nätterna. Vi tar alltid över honom till oss på natten annars också, men att natta i sin egna säng gör vi alltid förutom dessa dagarna. Vi tycker det är viktigt att han får somna själv i sin egna säng. Så han känner trygghet där och därmed kommer vara lätt att natta när han blir äldre. Aldrig skulle vi låta honom gråt till sömns eller få honom att känna att hans säng är en dålig plats för honom. Nä, vi ska göra nattningen till en bra och mysig stund så att han vill gå och lägga sig och tyckte det är mysigt. Lillfisen fick vaccination i måndags och har sedan dess varit mycket skrikig, nästan panikskrik all sin vakna tid och varit otröstlig. Jag och Gustav har fått trösta honom i omgångar för tålamodet tar slut fort , speciellt efter 3 månader utan sömn. - ja jag vet att det kommer se ut så flera månader till. Men bara han inte är så ledsen och skrikig på dagarna så klarar man sömnbristen men både och så blir huvudet helt snurrigt och tålamodet tryter.
Imorgon är det dop för vår lilla pojke och vi eller jag är så oroliga att han ska bli skrikig och otröstlig under dopet. Ingeting funkar då och han bara kastar så överallt och sparkar. Hoppas hoppas att han är lugn och fin. Jag har gått och tänk på det i flera veckor. Jag vet att alla på dopet förstår om han gråter. Det är nog mer stressen för mig och Gustav stt vi vet att ni så går han inte att trösta. Men vi får se hur vår älskling är imorgon.
Matheo har börjar bli ritkigt stark i sin nacke. Det är så roligt med alla framsteg. Nu när han ligger på mage så försöker han verkligen vända sig om. Han är såå nära på att fixa det. Inom några dagar så tror jag att han lyckats. Åh, vår stora kille. Finast i världen!
